Stäng
Jag brukade gå och dricka en latte på hemvägen från kontoret. Dels var fiket jag brukade besöka lika lugnt som välbesökt, dels var det härligt att få en stund för sig själv efter jobbet. Jag brukade läsa i en bok, dels för att jag tyckte om att läsa, dels för det hjälpte mig att skingra tankarna ifrån jobbet, det hjälpte mig helt enkelt att varva ned, och jag gillade att läsa. Eller att bara titta på folk, eller både och. Jag hade ju förvisso folk omkring mig hela tiden på jobbet, men där var allt så styrt och även om några av tjejerna på kontoret var lika härliga att se på, som sugna på ett och annat snedsteg, var det ändå jobbet som gällde, både för dem och mig. Kärlek och sex på jobbet i all ära, men vi var ju ett ändå ett både litet och ganska nystartat företag, så skulle det bli någon lön, så var det hårt arbete som gällde, åtminstone på dagtid.
Min dag på jobbet hade varit ganska avslappnad. Jag hade måst vänta på Lotta, en affärskontakt som först inte kunnat säga exakt när hon skulle dyka upp, även om hennes besök var lika viktigt som angeläget för oss båda. Så småningom ringde hon och beklagade, att hon hade fått förhinder och inte kunde komma, men undrade om vi inte kunde ses efter jobbet istället, kanske på ett café? Jo, för all del, gärna för mig, men att diskutera de olika layouterna hon skulle jobba med gick ju inte på ett café, knappt heller att titta på några varuprover, om det skulle bli med någon behållning, men om hon kanske bara ville växla några ord i största allmänhet och kanske dessutom kunde ge mig något bättre förslag på en ny mötestid, så kunde det väl gå för sig, i alla fall en kort stund, om jag ändå var där, och, eller rättare sagt om jag fortfarande var kvar där... Så jag berättade vart jag skulle, och att hon kunde ringa strax innan hon kom fram.
Så jag gick dit jag brukade, satte mig på "min plats" och beställde det jag brukade. Jag hade lagt märke till att en lite yngre tjej börjat besöka caféet på samma tider som jag. Ja, så ung var hon väl egentligen inte, men hon gick alldeles säkert i skolan fortfarande, förmodligen i gymnasiet. Hon satt ensam för det mesta, men hade ibland någon kompis med sig, men verkade inte vara så flamsig som flickor i den åldern annars ofta brukade vara. Vi hade inte pratat med varandra än, men det var förstås ofrånkomligt att vi lade märke till varandra, och ibland "krockade", när vi hade ärenden till eller från cafédisken. Hon såg ganska bra ut, hade långt mörkt hår, ofta uppsatt, för det mesta klädd i jeans och topp, ibland hade hon dock kjol. Kjolen var för det mesta lång, över knäna i något fint tyg, så man såg konturerna av hennes smala ben, men vid enstaka tillfällen hade hon en kortkort kjol, som avslöjade mer av hennes läckra former än den dolde.
Mina tankar hade faktiskt upptagits av hennes vackra kropp en eller annan gång, inte minst när hon hade någon av sina korta kjolar på sig. Tjejen var säkert mån om sitt utseende, även om hon kanske inte satte en ära i att tillhöra innegänget i sin åldersgrupp.
Den yngre tjejen fanns där idag också, hon brukade läsa en bok liksom jag, men ibland pluggade hon, eller satt och antecknade. Idag satt hon och läste i en bok, men hade ett litet block bredvid sig. Hon tittade upp och log igenkännande när hon såg mig komma. Jag log tillbaka och satte mig vid mitt vanliga bord.
Idag hade hon en rosa topp som framhävde hennes fina bröst, som inte var jättestora, men som låg nog någonstans mellan B- och C-kupa, det var i alla fall tydligt. Hon hade varvat med en kort kjol i svart skinn, en av dem som avslöjade mer än den dolde, och som visade hennes vackra ben och knän, och som så ofta gjorde att jag ibland hade svårt att koncentrera mig på någonting annat.
Jag satte mig och började läsa, men såg i ögonvrån att tjejen skrev någonting i blocket, för att därefter riva av lappen och vika ihop det till en liten lapp.
Min telefon ringde, det var Lotta, som nu kort meddelade att hon var på väg. Jag gick ut för att kolla efter henne, men tänkte att hon nog skulle hitta mig ändå. Jag tittade efter den unga tjejen bredvid, som dock tycktes djupt försjunken i sin bok. Jag hade som vanligt glömt att ta en sked till latten, och när jag gick för att ta den, stötte jag till någon vid disken, hm, det var den unga tjejen som log lite generat mot mig. När jag kom tillbaka till bordet, låg det en liten ihopvecklad lapp på mitt bord. Undrar om det var från henne?? Och det fanns redan en sked i min kaffemugg. Jag lade den andra skeden bredvid muggen.
Jag vecklade upp lappen och läste. "Längtan är som att äta soppa med en gaffel, hur mycket man än tar, kan man aldrig få nog..."
Lotta kom, och hittade mig direkt. Jag frågade vad hon ville ha, drack upp resten av min latte, rörde om med skeden, för att få upp det sista skummet och satte den i munnen. Det var ingen sked, utan en gaffel! Jag sneglade mot den unga tjejen, som fortfarande tycktes upptagen av sin bok.
Lotta och jag hade inga svårigheter att prata, även om vi egentligen inte diskuterat särskilt mycket om vårt liv utanför jobbet förut. Hon var tvungen att gå ganska snart, men innan hon reste sig, sa hon att hon gärna ville träffa mig igen, privat och på tu man hand, kanske på en bit mat hemma hos henne någon gång? Förutom det måste vi ju få till en mötestid som kunde funka för hennes besök på kontoret. Jag fick en lapp med hennes mobilnummer, hennes privata. Vi skildes åt med en kram.
När hon gått kom ett av cafébiträdena fram och berättade att min syster ringt, men inte kunnat nå mig, eftersom väl min mobil varit stängd. Hon gav mig en ihopvikt lapp, och berättade att hon skrivit min systers telefonnummer på lappen.
Konstigt, jag hade ofta min mobil på ljudlös profil, men nästan aldrig avstängd, och jag hade inte någon syster... Jag kollade på lappen, det stod bara "Ring syrran! Kram Sara" och ett mobilnummer. Jag knappade in det, men funderade sedan på om jag skulle ringa eller sms:a. Den yngre tjejen satt kvar, men jag hade ingen aning om det var hon, som var "systern", även om jag på något sätt ville försöka få reda på det.
Bestämde mig för att ringa o se vem som svarade. Min mobil stod alltid på dolt nummer. Ingen mobil i närheten ringde och ingen reaktion heller från den unga tjejen. Inte ”Sara” med andra ord. Eller? Och helt plötsligt blev det mycket lappar att hålla reda på. Vecklade upp Lottas lapp med hennes mobilnummer på. Det stod någonting mer skrivet på den förutom numret. ”Om du inte har någonting bättre för dig ikväll, så ring mig!! Eller någon annan kväll, när du är sugen på efterrätt!! Puss, Lotta”.
Skyndade mig att knappa in hennes nummer i mobilens kontaktlista.
Det fick vara värt ett sms och risken att avslöja mitt mobilnummer, Jag hade trots allt hemligt nummer. Skrev "Hej Sara, vem är du, är du säker på att du fått rätt nummer? /Johan" och skickade iväg sms:et. Fortfarande ingen reaktion ifrån den unga tjejen... Märkligt, mycket märkligt....
Men vänta, vad hände nu? Den ena av tjejerna som jobbade på caféet tog en ny sväng med sin låda för att plocka disk. Det var samma tjej som innan, ingenting konstigt med det, och liksom förra gången, stannade hon till vid den unga tjejens bord och småpratade lite grand. Den unga tjejen reste sig, och följde med biträdet till cafédisken och beställde en ny latte. Jag såg att hon lade sin mobil på disken, medan hon betalade, och vände sig sedan om mot mig. Hon log och såg väldigt glad ut. Jag log tillbaka, men tittade bort en stund för att inte verka för intresserad. Så tog hon mobilen och sin nypåfyllda kopp och gick tillbaks mot sin plats.
När hon satt sig ner kollade hon sin mobil, och började knappa in ett sms som hon snart skickade iväg. Vände sig mot mig igen och log. Tog sin bok och fortsatte att läsa.
Jag hade satt mobilen på ljudlös, men med vibrator, och märkte att det burrade till. Aha, äntligen svaret på en del av gåtan....!
"Hej Johan, du får ursäkta det med gaffeln, men det var himla kul att se din reaktion med den i munnen istället för en sked, och jag var ju tvungen att få veta ditt namn innan jag kunde messa dig. Vet inte om du tänkt på det, men Sara som jobbar idag är min syster. Vi bytte mobiler med varandra nyss för att det inte skulle bli så tydligt att jag flörtade med dig, diskretion är ju en hederssak, åtminstone om man vill umgås med gifta karlar som du? För hon som kom nyss var väl din fru eller ditt ex? Eller? Både jag och Sara tycker du är väldigt läcker att se på, och du verkar gilla det du ser hos mig också…., inte sant? Sara är i och för sig lite orolig att du inte gillar henne, men du har kanske bara inte tittat på henne, eller har du? Hoppas få lära känna dig bättre snart!! Kram, Sofie”
Sofie! Sofie och inte Sara, så hon i caféet var syrra till Sofie och hette Sara. Vilket raffinerat spel de trots allt ägnat sig åt! Funderade en stund på vad jag skulle göra. Tur att Lotta hade gått. Fast Lotta ville ju också träffa mig. Knappade in ett sms till Lotta, att jag visst kunde tänka mig att träffa henne igen, men nog inte ikväll. Avslutade det med ”kram”, vi kände ju varandra trots allt inte så nära, inte än. Såg att Sofie sneglade på mig när jag sms:ade. Hon undrade nog om jag skrev till henne. Borde ju svara henne också, men hur? Ett sms verkade nästan lite för enkelt, men kanske ändå det bästa. Att flörta med henne vore faktiskt kul, inte minst efter händelsen med gaffeln i min mugg.
Ville försöka flirta med Sara också, men helst utan att hon märkte det, och kanske för att också försöka ge igen lite grand för att de trots allt vilselett mig, även om de tyckt det var kul. Fast ett test vore väl på sin plats? Sara kunde ju knappt vara säker på vad Sofie nyss messat till mig. Eller?
Jag reste mig ifrån mitt bord och gick till cafédisken. Förklarade för tjejen där, Sara, att jag inte var säker på om min egen mobil, funkade som den skulle, och undrade om jag kunde låna hennes för att ringa upp min egen, bara för att se om det funkade? Innan jag gick bort hade jag ställt min mobil så att den skulle ringa, om man skickade ett sms, men att vara tyst om den tog emot ett samtal. Fast det sade jag ju inte högt. Sara gick med på mitt förslag och lånade mig sin mobil.
Jag tog hennes mobil och slog mitt nummer, för att ringa. Inte ett ljud från min mobil, precis som planerat, men den skulle ju registrera Saras nummer ändå. Så kom en annan kund till disken, men Sara sa att jag kunde prova någon gång till, det var lugnt, hon verkade lita på mig. Jag hade nu möjligheten att knappa in ett sms till mig själv från Saras mobil. Sagt och gjort. Min mobil plingade till, och jag lämnade tillbaka den lånade mobilen till Sara, som undrade om det gått bra. Jodå, sa jag, den funkar nog som den skall igen, och log. Sara log tillbaka, och fortsatte med sitt jobb.
Hon var egentligen också rätt söt, men inte speciellt lik sin syster. Hon var blond, och hade ganska yppiga former, här på jobbet hade hon förstås arbetskläder på sig, men jag såg att hon hade en bra figur, och ett långt lent hår, som jag inte skulle ha någonting emot att tvinna mellan mina fingrar.
Nu tänkte jag gå tillbaks till min plats och ägna mig åt min mobil en stund. När jag kom tillbaka låg det 6 skedar på mitt bord, ihoplagda till tre kryss, och på det mittersta låg det en ny ihopvecklad papperslapp. Jag tittade mot Sofie som tittade upp ur sin bok, och log mot mig, nästan som om hon ville säga någonting, men hon bara fnissade till och sänkte ner blicken i sin bok igen.
Jag samlade ihop skedarna och vecklade upp lappen. ”Hoppas du inte blev sur för messet, men vi tycker du är jätteläcker, både jag och syrran, och vi vill så gärna få lära känna dig bättre…! Kram, Sofie.”
Jag log och knycklade ihop lappen. Mån tro det, nåja, intresset var nog ömsesidigt, även om de inte visste om det ännu. Jag räknade med att ingen av tjejerna var särskilt väl förtrogen med ett grupp-sms. På så sätt kunde jag skicka samma meddelande till båda tjejerna samtidigt. Om jag lyckades skulle kanske deras förvirring bli total. Jag började skriva ett meddelande. ”Hej Sara! Så kul att få göra din bekantskap. Jag vill väldigt gärna lära känna dig också, så du kan väl sätta dig på stolen mitt emot mig, vid mitt bord. Kram, Johan”. Sedan kopierade jag samma sms, men bytte ut förnamnet och sände det på nytt, samtidigt till båda. Sara som fortfarande hade kunder, tog upp sin mobil och kollade vem sms:et kom ifrån, samtidigt som hon tittade mot Sofies bord. Sofie tog upp sin mobil och log, samt började knappa in ett svar.
Döm om hennes förvåning och min förtjusning, när hennes mobil mitt i detta svar plingade till och visade att hon precis fått ett nytt sms…. Hon tittade bort mot kassan, men såg bara att Sara var upptagen med kunder.
Sara noterade också att hennes mobil tog emot ett sms, men var fullt upptagen med sin kund och kastade en snabb blick mot systern, som inte verkade så ivrig att få kontakt med henne. Hon fick gå och fråga sen, när det lugnat ner sig vid kassadisken.
Nu skrev jag bara till Sofie: ”Hej Sofie, gillade det med gaffeln och sen med skedarna, det gör mig lite nyfiken på dig, och kanske på Sara också. Visste inte att ni var syskon. Hon verkar också fin! Kram Johan”.
Skickade iväg messet till Sofie. Visst ja, det hade ju kommit ett till meddelande, från Lotta. Tog fram det och läste och log. Lotta svarade att jag var välkommen när jag ville, att hon var singel, och faktiskt hade känt sig attraherad av mig tidigare, så hon hoppades verkligen att jag hörde av mig på nytt, inte bara beträffande jobbet. Messet avslutades med en ny puss.
Sara hade äntligen blivit klar med sina kunder vid kassan och stod nu och pratade med Sofie vid hennes bord, inte långt ifrån mig. ”Fungerar din mobil igen?”, undrade hon, med ett leende på läpparna. Jag svarade med ett leende att den nog gjorde det, och hoppades hon kanske till och med hade fått ett meddelande av mig? Hon log, och svarade, ”ja, inte bara ett utan ett par stycken, men du verkar inte ha lätt att hålla isär oss, eller hur?” ”Det är ju för att ni är lika söta, du och Sofie”, svarade jag, ”och kanske lika oemotståndliga”. Nu var det Saras tur att bli lite generad. Men hon var söt när hon log också. ”Ägna dig lite mer åt Sofie nu, det är nog hon som är mest intresserad av dig, jag måste gå och fortsätta jobba”, log Sara och gick tillbaks till kassan.
Sofie hade fortsatt läsa i sin bok, men kanske försökt lyssna på vad jag pratade med Sara om. Hon satt och tvinnade sina mörka vackra lockar mellan sina fingrar. Jag gick dit och satte mig på stolen bredvid och frågade om det gick bra. ”Hemskt gärna”, svarade Sofie och slog ihop sin bok, och log lite blygt åt mig. ”Jaha, nu har vi äntligen fått dig på kroken, eller hur vi nu ska se det”, sa Sofie.
Vi pratade en stund, det gick kanske lite trögt i början, för att det var lite genant, kanske mer för Sofie än för mig, men det flöt på. Sofie var 18 och hade precis börjat gymnasiet. Det var lite knepigare än hon tänkt sig, men hon hade förmodligen ändå valt rätt program, Samhäll, med någon kulturell inriktning, som gjorde att hon fick läsa mycket, vilket var ett av hennes stora intressen. Hon brukade gå hit till caféet, dels för att plugga, men också för att läsa skönlitteratur, som avkoppling till skolan. Hennes syster Sara jobbade ju här, och det var väl hon som drivit på lite grand, när hon sagt att jag såg fin och snäll ut, och inte som någon av de flamsiga grabbarna i hennes egen ålder, som bara ville ”en” sak. Sofie fick några kronors rabatt på fikat, eftersom syrran jobbade här, men gratis fick hon inte sitta, annat än för den vackra utsikten sa hon och log igen. Hon skyndade sig att tillägga att det varit extra spännande att gå hit de senaste veckorna, då hon lagt märke till att jag ofta brukade finnas här också, och eftersom vi verkade ha samma intresse, dvs att läsa för att koppla av och sitta och titta på folk, och bara njuta av livet, så hade hon börjat fantisera om hur det skulle varit att träffa mig på riktigt. Och eftersom Sara jobbade där, så blev det naturligt att hon diskuterade saken med sin syster.
”Fast Sara har ju haft några killar redan, även om hon är singel för tillfället, liksom jag”, sa Sofie.
”Jaså”, undrade jag, ”men hon är väl lite äldre än du också, eller?” ”Jo, hon är 20, och har precis gått ut skolan, och har fått jobb här.”
”Men hur gammal är du då?”, undrade Sofie. ”Hm, jag är hemskt gammal, om man jämför med er, både med dig och Sara, 38”, blev mitt svar.
Sofie tystnade och tänkte en stund. ”Men då måste du haft hemskt många tjejer?” ”Fast det är ju kanske en fördel också, för då har du lite erfarenhet, eller hur?” ”Är du gift eller har stadigt sällskap nu?”, undrade hon.
”Stadigt sällskap, säger man så fortfarande?” Jag log och insåg att jag var ”gammal” i de båda tjejernas värld, även om jag säkert stod för en hel del erfarenhet och visdom också. ”Nej, jag är inte tillsammans med någon just nu, men jag har varit, om det är det du menar?” Jag log mot Sofie, som log tillbaka, men nu började gå in för att möta min blick och hålla fast vid den, så gott hon kunde. ”Men det var väl någonting annat du försökte säga mig också, eller hur?”
Jag såg på Sofie, som fäste blicken, men tittade ner och log lite grand, nästan lite blygt, något som jag inte uppfattat hos henne dittills. Hon satt med armarna framför sig, och jag fattade hennes högra hand, och frågade tyst om det var ok, och hon nickade till svar. ”Vad var det du ville säga, Sofie? Hon log mot mig igen och började leka med min hand och jag lekte med hennes fingrar och strök henne över handen och handleden. Hon verkade tycka om det, även om hon nyss verkat så tuff. ”Var det där om att jag kanske haft många tjejer”, undrade jag. Sofie kramade om min hand och nickade. ”Får jag gissa?” ”Du är bara 18 och har inte haft så många killar än?” Sofie nickade igen och snörvlade till, jag hade inte tänkt på det innan, men det verkade nästan som hon gråtit lite. ”Jag har inte haft någon enda”, ”men jag hoppas att jag får dig”, sa hon och log blygt igen. Jag flyttade min stol så jag kunde sitta bredvid henne istället för mitt emot henne och lade min arm om hennes rygg. ”Det kan du lita på”, sa jag. Du ska få så mycket du vill ha, men jag ska ta det lugnt, lilla tjejen. Jag kramade varsamt om henne och hon pussade mig lätt på kinden.
Konstigt nog fortsatte vi att sitta tätt intill, och jag lekte med hennes ena hand, våra fingrar försökte trassla in sig i varandra bäst de kunde. Min andra arm låg fortfarande om hennes rygg och hon verkade inte ha någonting emot det. Våra händer lekte och hamnade så småningom i mitt knä. Jag ville egentligen inte ens erkänna det för mig själv, men min kuk blev hård, och jag hoppades innerligt att Sofie inte skulle märka det. Men hennes hand låg ju i min famn, och hon famlade runt lite på mitt lår, och kände så småningom att det buktade lite i min byxlinning. Hon ryckte till, log och frågade, ”är det den som vill vara med och leka??” Jag log mot henne och nickade, men tillade ”fast kanske inte här inne bland allt folk, det får vi försöka fixa någon annanstans, och vi ska kanske lära känna varandra lite bättre först…” Hon log och undrade om hon fick känna? ”Ja, bara du gör det försiktigt och tänker på vad jag sagt!” Hon nickade tyst. ”Men du får gärna känna på mig också, om du vill!”, log hon. Jag log tillbaka och pussade henne lätt. Hennes läppar var ljuvliga och smakade mera. Men vi satt på ett café där både hon och jag var stammisar och med risk för att bli igenkända, av både kolleger till mig och andra vänner till henne eller till personalen.
Plötsligt stod Sara vid vårt bord och gapade av häpnad. ”Oj”, sa hon, ”värst vad det här gick snabbt, eller vad tycker du Sofie?” Sofie log generat, tittade på mig och sen på henne, och sa, ”snart är jag kanske inte ”du vet vad” så länge till…” och log mot Sara. Sara kontrade, ”har du berättat för honom att du är…. oskuld??” Ordet oskuld viskade hon istället, som av en händelse. Sofie nickade och log, och strök handen över min styva kuk ovanpå det något buktande jeanstyget. ”Ja, det har jag”, sa hon, ”och Johan har lovat att han ska ta det lugnt med mig, eller hur, Johan?” Sofie smekte återigen min kuk utanpå byxorna, så Sara inte skulle kunna undgå att se vad hon gjorde. Sara log. ”Vad var det jag sa, jag trodde ju han var någonting för dig, eller hur?” ”Ja”, svarade Sofie, och ”vem vet, du kanske kan få ha kul med honom också, skulle du inte vilja det, Syrran, för du kommer väl ihåg vad du sa till mig innan, när vi bytte mobiler?” Nu var det Saras tur att se mer än generad ut. Sara blev nästan röd i ansiktet. ”Jo, jag ska vara ärlig, jag är också lite intresserad av dig, Johan, det är jag, men här måste jag tänka på mitt jobb, men vi kan kanske ses någon annanstans och någon annan gång… om du också skulle vilja, förstås, Johan….?” ”Tror du att du skulle vilja det??”
Jag tog Saras hand och kramade den lätt. ”Sara, jag tror det kommer att ordna sig, kanske kan vi ses alla tre”. ”När slutar du idag?
”Halv åtta är jag nog klar, men vill du inte träffa Sofie först?” Sara log ömt mot sin syster. Sofie log tillbaka och smekte åter min kuk utanpå jeansen. ”Undrar så vem som är kåtast på vem, och vem som vill lära känna vem mest…”, viskade hon. Jag kramade om henne igen, och kysste henne lätt. Hon släppte inte taget utan började kyssa mig, och nu var det allvar.
Våra tungor började leka med varandra, och hon satte sig ovanpå mig. ”Tänk att få känna den inuti min lilla kropp…”, viskade hon uppspelt mellan kyssarna. Jag lät min hand vandra utanpå hennes byst och kramade hennes bröst lite lätt. ”Det ska vi nog bli två om”, svarade jag och kysste henne igen. Våra tungor virvlade runt i varandras munnar, som om de aldrig gjort någonting annat, och jag kände åter Sofies ena hand runt min fortfarande ganska styva kuk.
Sara kom och harklade sig för att få vår uppmärksamhet. ”Jo, nu är det så här, att vi stänger snart, men ni skulle kanske vilja fortsätta att lära känna varandra en liten stund till, i vårt personalrum, medan jag stänger, diskar och städar?” Sofie stannade upp i kyssen och tittade på sin syster. ”Skulle ni vilja det?”
”Menar du allvar, Sara??” Sara ler mot sin syster, och säger: ”Brukar du inte kunna lita på dina storasyster??” Sofie ler generat och säger, ”jag visste bara inte att här fanns ett fikarum för personalen”. Sara går och visar, det är ostädat, men ändå ganska mysigt. Det finns en lite större skinnsoffa, som ser ut att rymma ett par, tre personer i bredd. ”Men”, fortsätter Sara, larmet går på kl 21, så då måste vi alla vara klara och ute, ni också, oavsett vad ni håller på med.” Jag slet mig loss för att gå på toa, men försäkrade att jag snart skulle komma tillbaka.
Sofie satte sig i soffan och drog ned Sara. ”Du, Sara, vill du följa med hem i morgon, så jag vet att inget fel händer…? Och kanske se om du också kan få en puss av Johan?” Sofie log igen. ”Din lilla bitch,” sa Sara till sin lillasyster. ”Men jag är glad för din skull, även om det med gaffeln var lite väl tramsigt”. ”Bjud nu in honom redan när han kommer tillbaka, så du har någonting att längta efter och se fram emot, tills imorgon..!” Sofie instämde i att det nog var en rätt god idé.
