Stäng
”Grattis till att ni har avslutat er första termin på college!” förklarade pappa när mamma placerade potatisen mitt på matbordet och sedan satte sig bredvid honom, mittemot min syster och mig. ”Vi är båda mycket stolta över er två.”
Min mor nickade instämmande. ”Men innan vi sätter igång vill vi gärna se era betyg, som vi kom överens om i början av läsåret.”
Nora stönade till vid min sida. ”Allvarligt talat? Kan det inte vänta till efter middagen? Det är ju inte så att de kommer att ändras nu och jag lämnade min utskrift uppe på mitt skrivbord.”
”Min också”, sa jag och sköt tillbaka min stol. ”Oroa dig inte, syrran, jag ska ta din också.”
Min systers ögon vidgades en aning, men innan hon hann svara hade jag redan rest mig från stolen och rusat mot trappan. Precis som hon ville jag bara börja med middagen, men jag visste att det här var något som våra föräldrar inte skulle ändra på, så den enklaste lösningen var att bara göra som de sa. Det var visserligen lite irriterande att våra betyg fortfarande spelade så stor roll trots att vi nu gick på college, men det faktum att våra föräldrar betalade hela vår skolavgift gjorde det svårt att klaga. Avtalet vi hade kommit överens om var att så länge vi höll oss över 3,5 GPA så skulle de fortsätta att täcka hela kostnaden - annars skulle vi förväntas börja betala en del av den själva.
När jag nådde andra våningen i vårt hus var det bara en kort bit ner i korridoren innan jag stod framför dörren till mitt rum. Jag tryckte upp den och skyndade mig in, bort till mitt skrivbord där jag slarvigt hade slängt min ryggsäck på stolen när jag kom hem tidigare. Det tog mig en stund att leta igenom pappren för att hitta det jag sökte, men när jag väl hittat det snurrade jag runt och gick snabbt in i det delade badrummet mellan mitt och Noras rum.
Att jag delade badrum med min tvillingsyster var åtminstone delvis orsaken till att vår relation hade glidit isär med åren. Inte för att vi inte fortfarande kom bra överens, men när allt man ville göra var att hoppa in i duschen och koppla av, bara för att upptäcka att den redan var upptagen av ens tvillingsyster, var det omöjligt att inte bli frustrerad. I ärlighetens namn gillade jag långa duschar lika mycket som Nora gjorde, så vi hade båda ett stort fel i det avseendet.
Märkligt nog hade lampan i badrummet lämnats tänd, vilket var ovanligt eftersom det var så vi signalerade till varandra att inte gå in. Av någon outgrundlig anledning hade dörrarna till sovrummen inte försetts med lås, så varje tecken på ljus som lyste längs dörrkarmens kanter var lika bra som en ”gå inte in”-skylt. Eftersom jag visste att Nora var på nedervåningen just då, behövde jag inte oroa mig för att gå in. Jag såg mig själv i den väggfasta spegeln så snart jag hade kommit in - kort, svagt lockigt brunt hår, blå ögon och en, låt oss vara ärliga, ganska genomsnittlig kropp. Inte för att jag skämdes för det. Jag tränade ibland, men jag satt mycket hellre och spelade tv-spel än ägnade mig åt sport.
När jag nådde den motsatta sidan av badrummet och tog tag i handtaget till dörren som ledde in till Noras rum stannade jag upp. Jag kunde inte minnas när jag senast hade varit i hennes rum, och jag visste med säkerhet att jag aldrig hade gått in genom badrummet förut. Jag sköt bort den konstiga känslan och öppnade dörren. Eftersom ljuset i hennes rum var släckt var det första jag lade märke till lukten - en mild, blommig doft som jag vagt kände igen som hennes parfym. Jag ville inte inkräkta för mycket på hennes privatliv, så jag bestämde mig för att lämna lamporna släckta och låta mig vägledas av vad som kom från badrummet. Jag gick genom rummet till hennes skrivbord som stod vid väggen längst bort och såg genast att den utskrift som hon hade nämnt låg ovanpå skrivbordet. Först fångades min blick av den stora 3,9 som var inringad längst ner till höger, vilket visade att hon hade slagit min 3,7 som jag visste att jag aldrig skulle få höra slutet på. Men sedan flyttade jag blicken en aning till föremålet som låg bredvid papperet och nästan gömde sig i skuggan av hennes stol - en fjärrkontroll.
Jag blinkade flera gånger, överrumplad och inte helt säker på exakt vad jag tittade på, även om jag hade en smygande misstanke. Det var uppenbarligen inte en fjärrkontroll till en tv eftersom hon inte hade någon i sitt sovrum, för att inte tala om att den bara hade tre knappar: power, plus och minus. Mellan plus- och minusknapparna fanns fem lysdioder, varav endast en för närvarande lyste svagt. Jag vet inte vad det var för vansinne som kom över mig i det ögonblicket, men innan jag visste ordet av hade jag tagit tag i hennes betyg med ena handen och stoppat fjärrkontrollen i en av mina fickor med den andra.
Jag flydde från hennes rum, stängde dörren bakom mig och gick snabbt ut i badrummet där jag släckte lampan när jag återvände till mitt rum. Jag tog ett djupt andetag och försökte att inte tänka på fjärrkontrollen som jag kände sitta i min ficka, nästan som ett hett kol. Vad fan var det för fel på mig? Varför i helvete hade jag bara tagit den så där? Jag var nära att vända mig om för att lägga tillbaka den, men om jag var borta längre skulle resten av min familj börja undra varför det tog så lång tid. Dessutom, om jag var helt ärlig, om det här var vad jag trodde att det var, då kunde jag spela det mest fantastiska sprattet någonsin på min syster när vi åt middag. Det skulle till och med vara värt den oundvikliga spark i röven som jag skulle få.
Beslutet var fattat och jag lämnade mitt rum och gick tillbaka till matsalen. ”Nora fick nästan en perfekt poäng!” ropade jag när jag nådde botten av trappan.
Hon vände sig om och tittade på mig när jag återförenades med min familj, och hennes hästsvans slängdes över axeln medan hennes kristallblå ögon tycktes tränga igenom mig. ”Det är bäst för dig att du inte har rört något i mitt rum”, fräste hon.
”Som vadå?” frågade jag och gav henne min bästa förvirrade och oskyldiga blick medan jag överlämnade papperen till våra föräldrar. ”Jag var inne och ute på ett ögonblick eftersom det var precis där du sa att det var. Men du lämnade badrumslampan tänd.”
Hon blinkade förvånat och spänningen försvann tydligt ur henne när hon satte sig tillrätta i sin stol. Jag satte mig bredvid henne och kunde inte låta bli att tänka på fjärrkontrollen i min ficka och vad den kunde tänkas styra. Det faktum att min syster av alla människor hade den och att hon, av det glödande ljuset att döma, uppenbarligen hade burit den vid middagsbordet av alla ställen. Tanken skakade om min mentala bild av henne fullständigt. Förutsatt att jag hade rätt, åtminstone, och det fanns bara ett sätt att ta reda på det.
I bakgrunden kunde jag höra våra föräldrar berömma oss när de serverade middag - biff, potatis, sparris - men orden flödade in i ena örat och ut genom det andra. Jag nickade och log vid vad som verkade vara rätt tillfällen, allt medan min vänstra hand långsamt, aldrig så långsamt, smög sig ner i min ficka. Jag var så uppjagad att jag nästan hoppade ur sätet när mitt finger snuddade vid fjärrkontrollens kalla metall.
”Är allt som det ska, Erik?” frågade min far.
Jag svor inombords och nickade. ”Ja, jag kan bara inte fatta hur god den här biffen alltid är.” Det var ingen lögn, pappa gjorde en grym biff.
Tack och lov var det ingen som undrade varför min ena hand låg under bordet, och jag hade sett till att skära upp biffen i bitar i förväg av just den anledningen. Mitt finger nådde fram till plusknappen och symbolen pressades försiktigt in i min hud. Detta var det avgörande ögonblicket. När jag väl hade tryckt på knappen fanns det ingen återvändo, inget sätt att låtsas att jag inte hade en aning om vad som pågick.
På plussidan fanns det ingen chans att Nora omedelbart skulle kunna konfrontera mig med det, inte utan att avslöja allt för våra föräldrar. Det fanns också en chans att jag var helt fel ute, att fjärrkontrollen inte var vad jag misstänkte och att det inte skulle ha någon som helst effekt att trycka på den. Jag var ärligt talat inte säker på om jag ville det eller inte.
Jag tryckte på knappen.
Reaktionen kom omedelbart, men till Noras förtjänst är jag säker på att våra föräldrar inte märkte det eftersom de inte var fokuserade på henne som jag var. Hennes kropp stelnade till och jag kunde höra hur hennes ben gled ihop under bordet. Hon andades också in, och jag insåg att min timing inte hade varit den bästa eftersom hon just hade tagit en klunk vatten. Hon hostade högt och ställde ner glaset så tungt att en del av vätskan skvalpade över kanten och spilldes ut på bordet.
”Försiktigt”, sa min mor och skakade sorgset på huvudet. ”Jag brukar alltid säga att du äter för snabbt för ditt eget bästa.”
”Du har rätt. Förlåt, mamma”, sa Nora när hon hade hostat färdigt och fått tillbaka andan. Hennes ögon flackade nästan omärkligt över åt mitt håll, men hon sa ingenting till mig.
För min del kändes min mun plötsligt vansinnigt torr. Herre jävlar... Jag hade rätt. Min syster hade en vibrator på sig. Jag tog en klunk av mitt eget vatten och spetsade öronen för att se om jag kunde höra något surrande ljud. Men ingenting. Jag visste ingenting alls om vibratorer så jag hade ingen aning om ifall de var så tysta att man inte kunde höra dem, men med tanke på hur de fungerade verkade det inte troligt. Det andra alternativet var förstås att den var inuti henne.
Jag kände hur blodet rusade till mitt huvud vid den tanken och drack desperat upp resten av mitt glas och hoppade upp på fötter. ”Någon annan som behöver påfyllning?”
Nora skakade på huvudet och tittade fortfarande inte på mig, men min pappa drack upp det sista av sitt vatten innan han räckte mig sitt tomma glas. ”Tack.”
”Inga problem”, sa jag, tog det och sprang ut i köket. Väl framme ställde jag ner glasen och drog genast upp fjärrkontrollen ur fickan. Två lampor mötte mig och visade att jag faktiskt hade ökat intensiteten som jag misstänkte. Ytterligare tre lampor måste betyda att det fortfarande var en bra bit kvar, men jag hade heller ingen aning om hur mycket var och en av dem skulle öka. I slutändan var det här bara ett extremt galet skämt och det sista jag ville var att min syster skulle få problem med våra föräldrar. Inte för att jag trodde att de skulle bry sig om att hon ägde en vibrator, men att bära den till middagen var en helt annan sak. Jag kunde fortfarande inte förstå vad som hade fått henne att göra det.
Medan jag fyllde glasen med kallt vatten från kylskåpet kämpade jag med att bestämma mig för om jag skulle driva saker och ting vidare eller låta dem vara. Jag hade redan haft roligt, lyckats reta min syster på det mest otroliga sätt och lärt mig en massa saker om henne som jag aldrig hade förväntat mig. Om jag skulle vara resonlig fanns det absolut ingen anledning att tända den tredje lampan. Och ändå...
En del av mig var vansinnigt nyfiken på att se vilken reaktion jag skulle få.
Jag gick tillbaka till matsalen med vattenglaset i handen och stannade till i dörröppningen. Mina föräldrar åt fortfarande och pratade med varandra om något som hade med jobbet att göra, men Nora låg bara där och lutade sig tillbaka i sin stol. Hennes nacke vilade mot stolens ovansida - det bruna håret föll i kaskader nedför stolsryggen - med slutna ögon och ett otroligt svagt leende på läpparna. När jag tittade närmare kunde jag se på bröstkorgens rörelser att hon andades djupt men ytligt, och även om jag skulle ljuga om jag sa att mina ögon inte sökte sig över hennes bröst för att se om det fanns några härdade bröstvårtor - jag kunde inte urskilja något - så flyttade de sig snabbt eftersom det kändes fel att titta på henne på det sättet.
För mig var det uppenbart exakt vad som pågick och hur mycket hon måste njuta av den lilla leksaken som surrade runt inuti henne, men till hennes fördel fanns det inte en chans att våra föräldrar skulle kunna gissa att något hände på andra sidan bordet.
Jag ställde ner pappas glas och återvände till min plats, tog en ny klunk vatten och kastade sedan en diskret blick på Nora. Det fanns ingen märkbar förändring från tidigare, förutom kanske en liten darrning när hon flyttade sig i sin stol. Innan jag ens var helt medveten om det tryckte mitt finger på knappen en andra gång.
Hennes ögon öppnades på vid gavel och hon hoppade upp i sätet, och ur hennes mun kom ett ljud som helt klart var ett stönande förklätt till hosta. ”Åh, skit!” skrek hon. ”Förlåt, jag glömde helt bort att jag måste skicka ett viktigt mejl till professor Lawson. Jag måste springa!” Innan någon hann reagera var hon borta och rusade ut ur rummet innan hennes fotsteg hördes dundra uppför trappan.
”Det var ovanligt”, sa min mamma och rynkade mjukt pannan. ”Nora brukar inte svära, och med tanke på hur bra hon klarade sig den här terminen förväntade jag mig att hon skulle reta dig för det. Vet du om det är något som pågår?”
Jag ryckte på axlarna och skakade på huvudet. ”Nej, det är inget jag kommer att tänka på.” Min hand i fickan tog ett fast grepp om fjärrkontrollen och jag tryckte försiktigt en gång på minusknappen. Jag hade inte förväntat mig en så stark reaktion, kanske hade jag gått för långt. ”Jag är säker på att hon bara är lite stressad efter att ha jobbat så hårt den här terminen.”
”Hmmm, jag antar det. Du kanske kan gå och kolla till henne? Jag vet att ni inte gillar att vi kommenterar det, men din far och jag skulle gärna se att ni kom överens som ni brukade.”
”Det är inte så att vi är så långt ifrån varandra”, sa jag med en rynka i pannan. ”Dessutom växte vi upp. Är det inte bara naturligt att syskon glider isär lite när de blir äldre?” Jag visste förstås vad mamma pratade om. Nora och jag brukade regelbundet ha en filmkväll varje helg då vi tittade på en film tillsammans i vardagsrumssoffan. Mot slutet av mellanstadiet hade det börjat avta, och när högstadiet började hade det helt dött ut. En del av mig saknade det om jag ska vara ärlig, men det var länge sedan och saker och ting hade förändrats.
”Snälla, bara en snabb koll? Hon pratar inte med oss lika mycket som hon brukade”, sa mamma.
Jag suckade. ”Okej, då så. Jag ska gå och se om något är på gång.”
Min mamma strålade mot mig när jag reste mig från bordet och gick, uppenbart nöjd. När jag gick tillbaka till övervåningen visste jag att det inte fanns en chans i helvete att jag skulle gå i närheten av min systers rum. Inte nu, inte efter vad som just hade hänt vid middagen. Det hade blivit så pass mörkt ute vid det här laget att jag kunde se att lampan i hennes rum inte ens var tänd eftersom korridoren var så mörk. Jag gjorde mitt bästa för att inte föreställa mig vad hon kunde tänkas göra i mörkret. Nästan helt säkert skickade hon inte ett mejl till sin biologiprofessor, det var helt säkert. Jag visste att det bara var en tidsfråga innan vi skulle börja prata om vad jag hade gjort, men vad mig anbelangade var det inget jag tänkte ta upp.
När jag klev in i mitt rum märkte jag genast att badrumslampan var tänd igen, vilket tydde på att Nora troligen var där inne. Jag kunde dock inte höra vattnet rinna, så hon duschade inte. Nästa sak jag märkte var att det kom in lite för mycket ljus i mitt rum. Jag gick tyst närmare och insåg att när jag hade gått igenom tidigare hade jag dragit igen dörren efter mig, men den hade inte stängts helt - det fanns bara en liten springa kvar. Nora måste inte ha märkt det, eftersom dörren från hennes sida skulle ha sett stängd ut. Utan att egentligen tänka på det tog jag en kort titt genom springan och förberedde mig på att tyst stänga dörren för att respektera hennes privatliv.
Jag stelnade till, hjärtat fastnade i halsen. Det sista jag hade förväntat mig var att se min syster stå framför spegeln med händerna runt sina nakna bröst. Och det var verkligen ett par jävligt fantastiska bröst. Jag visste ingenting om kupstorlekar eller hur något av det fungerade, men i mina ögon var de perfekta. Fasta, kaxiga och med tanke på hur de vilade i hennes handflator, en ganska generös handfull.
Trots att jag visste att jag absolut inte borde titta på något av det här kunde jag inte slita blicken från henne, särskilt inte när hennes fingrar sakta gled uppåt och försiktigt klämde på hennes bröstvårtor. Min kuk, som redan hade börjat styvna, nådde en punkt där jag tvingades sträcka mig ner och flytta in den i mina boxershorts så att det inte skulle göra så ont. Det faktum att det fanns en liten pärla av pre-cum som slutade smetas över min handflata gjorde mig inte stolt. Det här var så fel.
Men det var också seriöst, jävligt hett. Tillräckligt hett för att jag inte skulle kunna hindra mig själv från att se vad Nora skulle kunna göra härnäst.
När hon sträckte sig ner gled hennes hand mellan hennes ben, dold av marmorbänken. Jag hade aldrig i mitt liv förväntat mig att se min syster fingra sig själv, men ett ögonblick senare kom hennes hand tillbaka - ett litet, rosa föremål dinglade från hennes fingrar. Vibratorn. Nu när den befann sig utanför hennes fitta kunde jag svagt höra hur den surrade. Till min chock blev situationen bara ännu mer galen när hon lyfte den till sina läppar och sög in den i munnen, ett litet stön undslapp hennes läppar. Jag slog handen för munnen när min kuk bultade av det obestridligt sexuella ljudet, för att inte tala om det spektakel jag bevittnade.
Min tvillingsyster sög sina egna fittajuicer från vibratorn som hade surrat i henne medan vi hade ätit middag tillsammans som en familj. Och jag hade fortfarande fjärrkontrollen.
Jag vacklade baklänges, bort från dörren, och mina tankar snurrade. Innan idag hade jag aldrig tittat på min syster på ett sexuellt sätt. Jag menar, visst, under vår uppväxt hade jag märkt att hennes bröst blev större och jag hade alltid tyckt att hon var söt, men inte på det sättet. Inte på ett sexuellt sätt. Hon var ju min syster för tusan. Jag föll ner i sängen på rygg, med baksidan av armen vilande över ögonen som om den kunde blockera den syn som nu var permanent inbränd i min hjärna.
”Fan”, hörde jag henne svagt mumla innan det lilla ljusskenet från badrummet en stund senare försvann när hon tyst stängde dörren och mitt rum blev becksvart. Jag låg där i min säng - mitt hjärta slog som om det försökte bryta sig ut ur mitt bröst - helt och hållet förvirrad. Varför i helvete var min kuk hårdare än den någonsin varit tidigare och när hade min syster blivit så jävla sexig?
Medan dessa tankar snurrade runt i mitt huvud somnade jag sakta och såg till att trycka på power-knappen på fjärrkontrollen som jag fortfarande höll i handen. Det fanns trots allt alltid en chans att jag skulle kunna rota mer med den i morgon.
